Det har varit glest med uppdateringar på bloggen. Men här kommer en.

Idag har varit en bra dag. Vi har varit uppe på vår första hearing i domstolen och allt gick bra. Noel var lite kinkig – men väl inne hos domaren var han på ett strålande humör.  Nu har den juridiska delen av adoptionsprocessen startat och det känns riktigt skönt.  

Igår landade Jonas bror Martin för ett par dagars besök. Riktigt roligt att ha honom på besök. Noel och han har redan hittat varandra. Vi ska verkligen ta vara på de få dagar han är här.

Vi har hunnit med en veckas semester i Mombasa och Noel gjorde då sin första flygresa. Det gillade han. Vi bodde riktigt lyxigt vid havet på Ocean Village Club.  Noel bestämde sig för att det var slut på sovandet i spjälsäng så mamma och Noel delade dubbelsäng medan pappa tog bäddsoffan. Vi badade, solade och åt gott.

I tisdags landade mormor och Per-Erik för fyra veckors besök. Det var underbart att få besök efter två månader i Kenya. Noel älskar dem båda och de kan skämma bort honom på det sätt som bara mor- och farföräldrar kan.  

I går var vi på en vårlunch med svenskföreningen i Kenya. Mycket trevligt var det och det var förvånansvärt gott att äta senapssill hundratals mil från Sverige.

Denna vecka väntar återbesök på barnhemmet, möte med LAN och vår Guardian. Livet rullar på i Kenya och vi går in i vår tredje månad härnere.

Vilken dag!
På förmiddagen första återbesöket till barnhemmet, underbart, men kaotiskt =)
Under eftermiddagen: Samtal från adoptionsförmedlingen här ang. möte med advokaten i morgon och möte med dem på onsdag. Tvättmaskinen ”lagades” efter 1½ vecka, men dock visade det sig att de kanske ordnat ett nytt fel på den *s*
U + C + L åkte hem till Sverige, och det är inte utan att man längtar hem :/

Som vi tidigare sagt: en sak/per dag är max, annars blir det för mycket *s*

Saknar er alla där hemma!

Förra fredagen gjorde vi en utflykt till Karen Blixens museum, som ligger strax utanför Nairobi.  Museet var en riktig upplevelse då vi hade en mycket kunnig guide. För er som sett filmen ”Mitt Afrika” rekommenderas ett besök då det mesta är bevarat från Karen Blixens dagar. Här kommer ett par bilder från Karen Blixens hus.

Sedan bar det av till en giraffpark där vi matade giraffer för första gången i våra liv. Till och med Erika vågade mata girafferna. Dagen avslutades på Utamaduni – en hantverksby som var väl värd ett besök.

I lördags råkade Noel ramla när han hade ett vasst föremål i handen.  Olyckligtvis fick han in det i munnen och började blöda ymnigt. Det blev en tur till ST Gertrude barnsjukhus och efter läkarkonsultation visade det sig att allt gått bra. Nu har småbarnsförldrarna lärt sig att olyckor händer

I måndags fick vi följa med D och H på elefantmatning i Nairobi Nationalpark. Vi åkte i D:s lånade bil och Noel stortrivdes i sin nyinköpta bilbarnstol. Elefantmatningen tyckte dock Noel var tråkig efter 5 minuter så mamma, pappa och Noel lekte tittut och gick på upptäcktsfärd – och det var lika kul det. Efter elefantbesöket bar det av till en restaurang som heter Rusty Nail och maten där var riktigt god och miljön mycket behaglig. tack D och H för en mysig dag!

Igår, torsdag, gratulerade vi moster Sara via Skype och FB på hennes födelsedag.  Dessutom var vi på en second hand marknad för barnkläder och gjorde ett par riktiga fynd. Bla hittade vi två par mjukisbyxor till Noel – vilket varit mycket svårt att få tag på här.

Vi har haft problem med internet då någon grävt av en kabel i Mombasa. Av L +T fick vi ett mobilt modem (tusen tack för det) som Jonas laddade igår så nu kan vi uppdatera bloggen igen.

Baadye tutaonana!

Bilder säger mer än 1000 ord – från dagens safari i Nairobi Nationalpark:

Här kommer två bilder från vår lägenhet i Nairobi. Matplats och vardagsrum:

Vår matplats

Vårt vardagsrum

Idag har vi tagit en riktig långpromenad innan det obligatoriska besöket på Svenska skolan och dess pool. Vi har hittat en längre promenadsträcka längs en stor och trafikerad gata som heter Ngong Road. På vår promenad ser vi kontrasternas Kenya. På ena sidan bor vi västerlänningar bakom våra murar och på andra sidan bor Kenyanerna. Dock är Kenya ett land som är på väg att utvecklas. Vi har aldrig sett så många som pratar i mobiltelefon. Vår son använder till och med mammas Iphone och ”navigerar” med pekfingret. Bra jobbat när man är 1,5 år. Det byggs också kopiöst mycket lägenheter i våra områden. Visserligen för folk med bättre ekonomi – men det byggs i alla fall.

Lördagen var inte lika rolig. Efter fredagens supertrevliga poolparty med trevliga grannar och god mat insjuknade tyvärr Erika i magsjuka. Pappa och Noel klarade dock sig oroväckande bra utan mamma.

Imorgon bitti är det uppstigning 05.00 för safari tillsammans med D och H – något som vi verkligen ser fram emot. Rapport och bilder kommer…

Och när vi ska sätta oss ner för att blogga, kommer vi knappt ihåg allt som gjort, men här kommer en snabb summering av dagarna sedan senaste inlägget……

På söndagen tog vi taxi ner till Nairobi centrum och kollade runt. Centrumet är som vilket storstadscentrum som helst, men nu kan vi i alla fall orientera oss lite =)

Vi njöt av en underbar brunch på hotell Inter Continental, där vi blev ompysslade och uppassade. Vår son kommer få en konstig verklighetsuppfattning. Och som det charmtroll han är, charmade han både vakter och serveringspersonal. 

Måndagens stora händelse var att vi äntligen fick iväg blanketterna till försäkringskassan, dvs. vi hittade posten!! 

Tisdag och fredag kommer städerskan så tisdagen spenderades med storhandling och sedan allmänt slappande. 

Onsdag kom vi till paradiset igen =) Vi besökte Windsor Golfklubb med några andra familjer. Detta är ett lyxhotell med underbara uppvärmda pooler och god mat. Det kommer vi definitivt att göra om igen! På tal om sysselsättning – två män ägnade hela dagen åt att sopa bort löv från poolområdet. Ett evighetsjobb då hela området var full av träd och häckar. På kvällen åkte sedan Jonas iväg på sin första ”Herrarnas afton” och njöt av god mat (äntligen lite fisk), dryck och trevligt sällskap. Extra bonus att lämna frugan hemma =) 

Idag har vi inte gjort nått mer än det viktigaste av allt, dvs. varit Noels föräldrar och bara lekt och njutit av varandra. En riktigt bra dag! 

Nu sover sonen, maten står i ugnen och kvällen ska spenderas med TV3 play, man kan ha det sämre =) 

Önskar er alla en riktigt skön kväll!

Vad har hänt sedan sist?
I går fredag var vi ute på en riktig långpromenad. Tre timmar traskade vi med Noel i den nyligen återfunna barnvagnen. Svenska gång- och cykelvägar har man INTE i Nairobi – så tack BRIO för att ni utrustar vagnarna med stora däck och stötdämpare! Promenaden slutade i ett annat köpcenter 4 km från vårt hem (ja, vi utvecklar verkligen vårt shoppingberoende här nere). Ett riktigt fynd gjordes – en kaffebryggare för 150 SEK. Nu kan vi sluta köpa dyrt snabbkaffepulver som smakar illa och istället dricka gott kaffe på Kenyanska bönor (man blir verkligen besatt av kaffe som småbarnsförälder).
Vi var dock lite optimistiska när vi tog den långa promenaden. Vi skulle ju hemåt också. Noel tröttnade rejält och väl hemma ville han inte sova middag alls. Mamma och pappa hade sett fram emot en egen lur – men så blev inte fallet. Eftermiddagen blev en kamp mot tröttheten för Noel och hans mamma och pappa. En fredagshandling inför helgen var en riktig pärs. Dessutom försökte pappa skicka ett brev till Försäkringskassan om föräldrapenning via DHL. Se, det gick inte. Man var tvungen att uppge en person på F-kassan som ska ta emot budet. Det är svårt att få en postadress att bli en person. Ett litet problem som fick stora proportioner då pappa var trött. Vi försöker hitta ett postkontor istället. Lärdom: att vara småbarnsförälder är som att vara pensionär. Gör aldrig TVÅ saker samma dag. Det är en för mycket.
I dag har vi varit i paradiset, inte trodde vi att det fanns på en skola. Dock är svenska skolan i Nairobi ett undantag. Poolområdet föll oss alla i smaken! Vi ägnade första halvtimmen åt att fundera över vattentillförseln till barnpoolen och resterande tid till att testa mamma och pappas simkunskaper, d.v.s. hur får man en 1,5 åring att hålla sig över vattenytan. Vi inser var vi kommer att spendera helgerna framöver – över läxböckerna på svenska skolan 
Imorgon satsar vi på att försöka se Nairobi center, får se hur långt vi kommer innan lunch och Noels ”nap”!

Nairobi 7 februari 2012

God kväll!

Två trötta småbarnsföräldrar försöker summera de senaste dagarnas händelser.  Var, var vi nu.!?

För det första: Vi träffade Noel för första gången i torsdags. Han sken upp som en sol när mamma kom in i matsalen på barnhemmet. Första mötet gick som en dans. 5 minuter senare var vi ute på gården och lekte. Oj, vad hände där??? Ska det inte vara svårt för adoptivbarn att knyta an??

För det andra: På fredagen får vi veta att vi får ta med oss Noel hem över helgen!!!! Hur f-n ska detta gå??? Vi är ju inga föräldrar. Nåväl taxiresan (första av 25 innan måndag) gick bra och Noel somnade i bärselen i mammas famn innan vi var hemma (det är kärlek).

Oväntade familjeförhållanden uppstår: Pappa hamnar vid spisen lagandes köttfärs och mosade morötter samt potatisar medan mamma busar och gosar med Noel (Vänta nu! Så här hade vi inte planerat det hela!) Döm av pappas förvåning, när Noel äter upp maten och sedan somnar mätt och belåten. Det här att vara småbarnsförälder är inte svårt!! *s*

För det tredje: Lördagen startade underbart efter en kontinuerlig sömn för Noel i ca 12 timmar (mamma och pappa sov dock i 30 minuters perioder). En gosig Noel som är nöjd och tillfreds….med sin mamma!!! Helt plötsligt duger ingen annan och mamma kan inte ens gå på toaletten i fred……underbart att vara småbarnsförälder!!! Eftermiddagen spenderades vid poolen med alla grannar och deras barn, synd om oss va???  Noel älskar vatten och att bada, vilket han gladeligen gjorde med pappa! Han tycker dock att vi två är ganska lortiga utav oss eftersom han anser att man ska tvätta händerna minst 17 gånger/dag =) Dom lär ungarna hygien på barnhemmet, och vi har upptäckt att när vi går ut på restaurang så får vi tvättlappar/skålar med vatten innan maten serveras, så vi börjar fundera på handhygienen i Sverige? Någon som kan doktorera i det??

För det fjärde: Söndagen startade lika mysigt som lördagen, dock hade Noel ”endast” sovit i 13 timmar utan avbrott *s*. Är Kenyanska barn extra trötta eller vad gnäller ni svenska småbarnsföräldrar om????  Tyvärr var vi tvungna att åka tillbaka med Noel till barnhemmet på söndag eftermiddag eftersom han hade läkarbesök på måndag morgon och personalen var rädd för att vi inte skulle hinna fram i tid då trafiken i Nairobi är hemsk. Att se Noel med sina kompisar på barnhemmet gjorde dock mamma och pappas hjärtan lite lättare eftersom han var så lycklig och somnade gott!

För det femte: Måndag morgon!! Planerad uppstigning kl 05.00! Mamma och pappa klarvakna kl 04.10!! Kvällen innan hade diskussion först angående förbeställning av taxi eller ej och det gemensamma beslutet var självklart en nitlott!! Taxi kontaktas kl 06.00 var på svaret blir: Vi har ingen bil! De är så få som arbetar just nu! Nästa lediga bil finns kl 08 och vad gör vi då?? Vi tar hjälp av vår vakt Fred (pärlan framför alla andra, som tillråga på allt pratar en del svenska och har stenkoll på oss). Självklart ordnar han en taxi och ser till att vi är på plats på barnhemmet till kl 07.00 så vi kan vara där när Noel vaknar!

Läkarbesöket på barnhemmet löper smärtfritt och vi får veta att vi ska vara på vårt ”second opinion” på Nairobis sjukhus kl 09.00. In i en ny taxibil som denna gång fanns till hands och kom i tid. Läkarbesöket gick bra, men sen startade helvetet!!! Vi har en son som är fruktansvärt svårstucken och redan när nålarna plockades fram började illvrålen!!! Efter 7 bedrövelser får vi lämna det första labbet för att ta oss vidare till det ”stora” labbet med större ”stick-kompetens”! Efter 10 bedrövelser lyckas de på det stora labbet *hrmpf* Vår son är en hjälte och mamma och pappa helt färdiga!

I taxin på väg tillbaka somnar dock vår svårstuckna son och våra föräldrahjärtan blöder för det vi måste utsätta honom för.

Eftermiddagen innebär en ny tur till sjukhuset för pappa för att hämta provresultat samt intyg från läkaren! Noel och mamma har dock en underbar eftermiddag med bad i poolen på barnhemmet =)

Summa summarum: Frisk son = Hemfärd = Nu är han vår= Familjelycka!

För det sjätte: Tisdag morgon: Lyckan är total! Vi vaknar och är en familj! Möjligtvis en bortskämd sådan då städerskan kommer kl 08.30, vilket hon gör 2 dagar i veckan =) Förmiddagen spenderades på The Junction (köpcentrat) och under eftermiddagen spenderade Noel och pappa timmar tillsammans, lekandes och busandes = bondandes!! Livet är härligt!! Mamma spenderade timmar vid spisen för långkok, dessa kulinariska upplevelser uppskattades INTE av Noel, utan han serverades potatis med smör, vilket slank ner hur bra som helst =) Lärdom: Det enkla är det bästa! Men i morgon blir det lasagne=)

Nu somnar snart, två trötta småbarnsföräldrar över tangentbordet, men innan dess måste tvätten hängas och disken diskas, men som Christer Björkman sjunger: I morgon är en annan dag! Och alla nya dagar med Noel är de bästa!

Hej alla!    

Här kommer nyheter från Nairobi!

Efter en lång, men behaglig flygning landade vi på Nairobis flygplats i går morse kl 06.38.
Självklart lyckades inte alla 5 bagage komma ända fram så vi saknar nu en vagn, som vi dock hoppas hittar hit inom kort =)

Väl framme i lägenheten blev vi glatt överraskade. Vi har en 4:a på 120 kvm med bland annat ett stort Master-bedroom med sminkavdelning och badrum. Under dagens lopp träffade vi på löpande band underbara människor som gjorde våra första timmar i Nairobi uthärdliga. Vi har bland annat L och T som följde oss till köpcentret, som för övrigt endast ligger några hundra meter härifrån, och visade hur saker och ting fungerar. Bland annat är CASH KING, uttagsautomaten är vår bästa vän då uttaget per gång är 10000 KSH att relatera till att hyran är 95000 KSH dvs. 10 uttag innan hyran kan betalas *s* Men, som dom säger: Det är Kenya och vi har tid!

Idag har vi verkligen fått ordning i lägenheten (Tack Martin för tipset om sängen: Som vi slet!). I form av fotografier sitter ni nu alla på väggen i vårt vardagsrum!
Under eftermiddagen var vi på vårt orienteringsmöte hos LAN och åter igen inser vi hur det kommer vara i Kenya. Mötet pågick i ca 1 timme och sedan fick vi vänta på taxi i en timme till, men som sagt: Vi har tid!

I morgon kl. 09.00 träffar vi Noel!!!! Och som det ser ut nu så får vi ta hem honom i början av nästa vecka =) Vi säger hela tiden att nu börjar det, men har ändrat oss till att nu fortsätter det!!

Och så lite praktiskt: Vi har fortfarande inte fått Internet i lägenheten och då all vår till den närmsta veckan kommer att spenderas på barnhemmet så har det låg prioritet just nu, men man vet aldrig: Det är Kenya! Och som säljaren sa när Jonas frågade om det skulle dröja en dag, en vecka eller en månad? Ingen aning, jag ringer dig, svarar säljaren!

Erika och Jonas

Nairobi, onsdag den 1 februari 2012 kl. 17.30

Så har det då blivit fredag och Jonas slutar äntligen att jobba =) Igår var första kvällen den här veckan som vi båda var hemma tillsammans och gissa om vi njöt!

Dagen har flutit på med den sista städningen innan Margareta och Jan ska ta över lägenheten. Vill ju det ska vara rent och fint så de inte behöver städa det första de gör. De kommer på söndag och kommer skjutsa oss till Arlanda på måndag. Förhoppningsvis kommer svåger och svägerska med barn förbi en vända på söndagen med så vi hinner säga hej till dem med och så ska vi även försöka klämma in ett besök från syster och svåger, full rulle med andra ord =)

Mamma och Per-Erik kommer till Arlanda på måndag och säger hej då. Bävar redan nu för avskeden på måndag, men känns skönt att ha alla där. Hade nog varit mycket värre att vara helt själva. Och mamma och Per-Erik kommer ner redan i maj så dem behöver vi inte vänta på så länge.

Då köksbordet är helt belamrat med saker som ska packas så har vi idag bestämt att vi ska äta på Erssons i Fruängen. Erssons är en av våra favorit-restauranger och vi kommer verkligen sakna deras laxwallenbergare, så ikväll slår vi på stort och firar lite =)

Jag önskar er alla en riktigt skön helg och ser fram emot att börja berätta för er om vårt liv i Nairobi så fort vi är på plats.

Erika

Ja, vad ska man säga? Kunde nog aldrig, i min vildaste fantasi, ana hur det skulle kännas inför resan. På måndag kl 17.15 bär det av mot Nairobi, med mellanlandning i Amsterdam. Kl. 07.00 på tisdagen landar vi och på torsdag morgon ska vi träffa vår son. Bara den delen känns som stor nog, men i slutet av förra veckan, efter att varit så lyckliga över Noel, insåg både Jonas och jag att vi faktiskt ska bo i Kenya i upp till 10 månader!! *Kan nån hjälpa oss?????????*

Som om det inte är ”nog” att bli föräldrar så ska vi även lämna våra trygga, invanda liv och leva där. När vi startade denna process med Kenya som mål fick vi veta att det viktigaste är att man inte har ett kontrollbehov eftersom det aldrig blir som man tänkt sig. Och alla ni som känner oss vet ju att varken jag eller Jonas har något kontrollbehov alls (Hmmmm….eller kanske liiiiiite) och det här har varit jätte nyttigt för oss, eller främst för mig, som ska ha kontroll in i minsta detalj, och nu inser att det enda jag kan göra är att lite på andra människor och att de gör det de ska =/

Dagen har spenderats med att ordna visum på kenyanska ambassaden, maila svenska ambassaden i nairobi och meddelat att vi kommer samt att börja plocka fram allt vi köpt på oss och som ska med ner. Inser att vi kommer att behöva göra både två och tre gallringar till om allt ska få plats i resväskorna. Tillråga på allt så ska vagn och resesäng med så vi lär vara fullpackade. Jag har även rensat bland våra kläder och saker för attt göra plats åt Jan och Margareta (Jonas föräldrar), så att de har sin plats här i lägenheten under tiden vi är borta och nu ska jag strax ge mig på badrummet! Skam den som ger sig, men i morgon ser det faktiskt ut som jag kan vila lite =)

Jonas jobar på attt lämna över på jobbet och slutar ju på fredag. Jag ser så fram emot våra dagar tillsammans innan vi åker och att även han ska få börja känna lugnet inför resan. Det är tack vare honom och att han fortsatt arbeta, som jag jag kunde välja att gå tidigare på föräldraledighet och för det kommer jag alltid vara honom tacksam. Även om jag tror att även han är ganska nöjd med att ha haft frugan hemma och som pysslat om honom så länge =D

Erika

Förberedelserna för den kommande resan pågår för fullt och HU vad mycket det är som ska göras. Jag är så tacksam över att jag kan vara hemma och ordna med allt så att Jonas kan lämna över på jobbet i lugn och ro. Nedräkningen har börjat och han har nu endast 7 dagar kvar att arbeta.

Alla lillemans kläder är nu tvättade och strukna (allt för att de ska ta så lite plats i resväskorna som möjligt =)) och ja, jag vet att vi har köpt alldeles för mycket, men man kan ju inte låta bli =)

Nu väntar vi bara på att få bekräftat från adoptionsförmedlingen i Kenya att de kan ta emot oss det datum som vi önskar åka, men varje dag är en dag närmre tills vi är där!

Erika

Nu är allt klart och vi är äntligen föräldrar till vår underbara son (förutom några ”små” formaliteter så klart =))

På torsdagen kom beskedet och sedan dess har vi inte gjort annat än att titta på de underbara bilder vi fått och försökt förstå att han är vår. Som i väntat! Att vi snart ska åka ner till Kenya och börja våra liv tillsammans. Igår (söndag) kändes det som om vi äntligen hade kommit till ro i själen efter alla omtumlande dagar och besked, var på vi satte oss ner och läste igenom alla handlingar vi fått från adoptionsförmedlingen och då även inser att vi ska BO i KENYA i upp till 10 månader!!

Denna del av processen har på något sätt varit en bisak, som vi inte riktigt tagit in, trots alla förberedelser, men som nu blev en väldigt tydlig verklighet. Vi ska bo i detta underbara land samtidigt som vi ska lära känna vår son. Jag finner dock en stor förtröstan i att det är Jonas som jag har vid min sida. Där jag är svag är han stark och tvärt om. Känner mig trygg i att är det några som kan klara av detta så är det vi efter allt vi gått igenom tillsammans. Jag inser även vilken stor betydelse våra familjer och vänner kommer att ha under den här tiden, men även alla nya vänner vi kommer att få där nere. Alla de andra familjer som går igenom samma som vi och som (i alla fall vissa) har kommit längre i processen och kan vägleda oss.

Bloggen har inte använts så mycket under den senaste tiden, men nu ska det bli ändring på det =) Den ska vara en naturlig länk mellan oss och ni som följer den så att ni alla kan bli en del av vår vardag i Kenya.

Erika

Idag är första dagen på min ledighet =)

Vi beslutade tillsammans att det var dags för mig att ta semester och sedan gå på ”föräldraledighet” trots att vi inte fått NAC-beskedet ännu men vi vet att det kommer snart. Det är en konstig känsla att veta att jag inte kommer gå till jobbet på så många månader när jobbet tidigare haft en så central del i mitt liv. Nu är det nytt fokus och det tror jag är sunt. Maken komenterade i morse att han fått sin gamla (?) fru tillbaka, vad han nu menar med detta?

Ser fram emot att ta hand om min make som fortsätter arbeta och att leva i nuet, trots att vi alltid väntar.

På lördag kommer mina underbara svärföräldrar på en (förhoppningsvis) god middag och överlämning av lägenheten. Vi har haft sån tur som har dem som tar hand om lägenheten medan vi är borta vilket gör att vi har den kvar tills den dag resan går. Vet inte hur vi ska kunna tacka er, men jag tror ni vet hur mycket det betyder för oss!

Det har varit ganska tyst från oss på bloggen, men kan lova att det kommer mer nu när jag bara är hemma och dräller. Hade en ny idé om blogg: Jag och min dramaten…….men fick helt nobben från maken! Undrar varför??? Men man vet aldrig, den kanske dyker upp där ni minst anar det *s*

Erika

I dag har vi nåtts av nyheten att NAC-kommittén i Kenya åter är sammansatt. Enligt uppgifter ska de hålla två möten i oktober för att komma ikapp med de ärenden som fått vänta.

Nu känns det som att det händer saker igen!

Idag har vi nåtts av besked att NAC,  National Adoption Committee, i Nairobi, som ska godkänna vår adoptionsansökan ”lagt ned” sitt arbete i väntan på att nya medelemmar ska utses. Kommittén som har till uppgift att godkänna nya ansökningar består av medlemmar från flera olika ministerier. Dessa utses av de olika ministerierna och får uppdraget att för en period ingå i kommittén. När perioden tagit slut behöver nya eller samma utses på nytt. Just nu är det alltså en sådan situation, när nya deltagare ska utnämnas. Det är en koordineringsfråga hur fort det går, och nu har man blivit något försenad i proceduren. Detta innebär att vi kommer att bli försenade i vår avresa. Hur länge, vet vi inte.  LAN (adoptinsförmedlingen i Kenya) menar att det är troligt att kommittén, när den är sammansatt, kommer att ha några extramöten, kanske i september och oktober.

Det känns tungt att få ett sådant besked när vi hoppades att vi var med på kommitténs möte i augusti (som aldrig ägde rum).

Väntan fortsätter.

Nu har det gått en månad sedan våra handlingar kom fram till Kenya.

Vi har inte hört något än.

Det är påfrestande att vänta på besked om vi blivit godkända eller ej av de Kenyanska myndigheterna. Denna sommar går i väntans och arbetets tecken. Vi har haft en veckas ledighet efter midsommar men sedan har vi försökt få vardagen att ha sin stilla gång. Hur man nu gör det när ens tankar finns i Kenya och det som förhoppningsvis väntar där. Vi kollar mejl och läser på AC:s hemsida ett antal gånger om dagen. Men, inget besked än…

Det man som blivande adoptivförälder behöver vara utrustad med är en ängels tålamod, möjlighet att prata med sin partner om sina känslor och humor (att se det absurda i tillvaron som blivande förälder utan att veta när och om det blir av. Man måste kunna skratta tillsammans). Dessa tre delar är i alla fall viktiga för oss.

Adoptionsförmedlingen Barnen framför allt har lagt upp bilder från Kenya. Tittar man på dem känner man längtan ännu starkare.

I onsdags skickades handlingarna till Kenya och i torsdags såg vi på DHL:s hemsida att de kommit fram till Nairobi och lämnats över =)
Det är en speciell känsla som infinner sig när vi vet att det äntligen börjar närma sig. Våren har varit tuff med alla papper som ska ordnas, förseningar efter otydlig information m.m., men nu är de äntligen där nere och vi kan se början på vår resa dit.

Nu har den 30 dagar på sig att godkänna oss i Kenya och sedan 60 dagar på sig att lämna barnbesked =) Vi håller tummarna på att det det ska bli ja i första instans för då vet vi att vi snart lämnar Sverige för en period i Kenya och sedan ett helt liv med vårt barn!

Du är efterlängtad vem du än är!